matiieelda

rent ut sagt, jag saknar kärleken så mycket att jag sitter här hemma och nästan gråter. jag mår så grymt dåligt av det, att jag är hur sjukt depp som helst. i skolan har jag varit helt off, helt sjukt. jag har blivit typ.. desperat efter kärleken? jag har varit kär på riktigt 2 gånger, 1 gång lycklig, 2 olycklig. men nu gillar jag ingen, men klfhgd ändå. och massa shit kryllar uppe i mitt huvud nu, ångest bland annat.  varje gång jag går och lägger mig så tänker jag såhär: tänk om en kille låg brevid mig nu, och höll om mig, låg o krama mig, låg och klängde över mig på natten och vaknar av att personen pussar mig, asså åh.. allt de har jag varit med om, jag vill ha det så igen. tillochmed när jag är med kompisar och sover över säger jag: tänk dig om du va en kille nu, osv.